joylindgren

Försöker fylla mitt lila impulsiva behov av en kort liten sammanfattning av våren. Inte det lättaste med världens segaste internet kan jag lova. Men ska göra mitt bästa! Förutom ångesten på skolan och alla projekt å läxor har jag nu även ångest på att jag inte har sommarjobb än... Illa illa. Men mellan ångesten har jag varit en vända i Italien, hade en härlig utbytesstudent här hemma för lite drygt fem veckor sen. Vi svenskar gjorde det bästa av Sverige och dess förutsättningar. Blev en sammanfattningsvis rolig vecka med alltifrån shoppingrundor till laserdome. Riktigt skoj med trevliga människor. Veckan avslutades med en liten hemmafest och sleepover. Sen vart det en månad fullspäckad med läxor och prov, bland annat skulle vinterns medieprojekt, en dokumentärfilm om fobier, lämnas in. Vilket den gjorde, sjukt stolt över resultatet!

 

För ganska exakt en vecka sedan satt jag med en halv packad resväska och panik upp över öronen, det var nämligen min tur att flyga till en liten men charmig by i norra Italien, Crema. Vi landade runt ett tiden förra torsdagen i Milano, men det känns som igår, samtidigt som det känns overkligt. En udda mix av känslor. Spenderade en hel vecka i värmen, en av de bästa veckorna i mitt liv. Tänkte berätta lite om den, inte främst för er, utan för mig. Jag vill verkligen inte glömma och om jag känner mig själv rätt så lär jag tacka mig själv senare.

 

Chockade av värmen och solskenet vi alla saknat landade vi i Milano för att ta bussen en timme till Crema, där vi skulle möta upp "våra" Italienare. Kärt återseende för de flesta och med fullpackade väskor åkte vi hem till våra familjer. Jag hade tur, hela Marinas familj var underbara! har nog inte skrattat så mycket som jag gjorde i det lilla huset ute på landet. Hann packa upp min väska och äta en trerätters hemlagad italiensk middag innan vi började göra oss iordning inför fotbollsmatch kollande inne i Crema. Vi mötte upp några andra svenskar och deras italienare och satte av mot stället som vi komma att spendera  mycket tid på, Madhouse. En liten bar/pub med billiga drinkar, gratis Wifi och platt tv. Ja, ni förstår varför vi hängde där? Provade för första gången Sex on the Beach, över mina förväntningar måste jag säga. Runt midnatt kom vi hem och somnade direkt.
Nästa morgon, efter att ha blivit bortskämd med den godaste cappuccinon jag druckit, åkte vi till hennes skola, L. Pacioli. Kanske inte den finaste skolan jag skådat men alla verkade trivas som fisken i vattnet. Vi svenskar fick en guidning efter en lektion i italienska, inte särskilt givande men ack så underhållande. Jag och Marina fick skjuts hem, duschade, fixade oss och åt (till jag inte kunde få ner mer) och blev senare skjutande till Chaik (om jag inte minns fel) där vi mötte upp flera. Blev drinkar där med, betydligt starkare än de här hemma! Vi konstaterade att det fanns MINST 4  motsvarande tequilashots i en Tequillasunrise, som endaste kostade 5 euro. Inte helt fel om man säger så. Men vi hade skola dagen efter så precis som föregående kväll blev vi hemskjutsade av hennes pappa runt tolv - halv ett.

 

Fredagen spenderades med svenskarna i Verona, en stad lite drygt två timmar ifrån Crema. Bussresan gick ändå hyfsat fort då jag och Sara sov genom halva resan, delandes på hennes headset och spotify. Enda besvikelsen var värdet, vi behövde för första och sista gången använda paraply. Vi besökte en gigantisk utomhus arena, fotade Julias balkong (Romeo och Julia)  innan det var dags att hoppa in i bussen som tog oss vidare mot vackra Sirmione. En riktig turistpärla! Vi fick tre efterlängtade timmars fri tid och jag och Sara satte fart mot närmaste utomhuservering. Varsin halvuppäten pizza senare och endast vatten i glasen för omväxlings skull, satte vi fart mot alla affärer för att passa på att köpa hem lite souvenirer. Blev två små flaskor olivolja och ett shotglas (surprised?). En glass hann vi också med innan det var dags att åka igen. Hemma hos Marina var det samma process, dusch-fix-mat sen var vi på plats utanför Madhouse igen. Denna gången var hela gänget samlat och tillsammans tog vi några fördrinkar innan vi begav oss mot nya ställen. Jag och Sara skymtade den (enligt mig) enda snygga Italienaren på hela resan (!), haha minnen. I alla fall, Sara drog hem tidigt (hennes italienare var inte den roligaste) tillsammans med ett få tal andra. Resterade drog vidare, genom en genväg under en bro - i mörkret. Vi höll på att dö så rädda vi var! Haha, vägen ledde i alla fall till en tillsynes ödelagd klubb, men väl inne stod det fullt med folk och dansade (kanske inte särskilt bra men i alla fall). Vi provade drinkar och fick gratis shots, inget som smakade bra direkt. Men vi var glada för det! Roade oss med att -på svenska- ha en minst sagt kritisk diskussion om italienares bristfälliga taktkänsla. Och vi frös inte ens, iklädda i skinnjacka och vissa med ballerina skor runt småtimmarna. Fick även lite användning utav min spanska, tur att personen jag talade med hade ungefär samma bristfälliga ordförråd och uttal, annars hade jag gjort bort mig. När livet var på topp och självkänslan upp över öronen var det dags att dra sig hemåt.  

 

Lördag morgon, Marina väckte mig runt nio-tio och jag vaknade för första gången på länge med ett leende på läpparna. Vi gjorde oss iordning för att träffa hennes kompisar och några svenskar inne i Crema. Efter en stunds väntan och solande utanför ett supermarket så anlände segisarna. Vi gick hem till hennes killkompis och killarna ställde sig till min förvåning och lagade pasta (trodde att det var kvinnorna som gjorde det i Italien men här snackar vi Girl Power!) Vi hade galet kul i hans lilla lägenhet, lyssnade på musik, pratade och njöt av sällskapet. Några timmar senare mötte vi upp några andra och åt italiensk glass, inte helt fel. Efter att ha fyllt i för Sara vad hon missat medans stackaren varit i kyrkan, så åkte vi hem och gjorde oss -som vanligt- iordning. Italienarna hade reserverat halva Chaik och vi skulle partaja som aldrig förr var tanken. Vi hade det kul, drack drinkar ur vad som liknade gigantiska vaser med tio-tolv sugrör. Ja...Det hela slutade väl lite oväntat men skrattar åt det idag. Sista helgdagen i Italien spenderades hemma, om man bortser ifrån den lilla stunden jag och Marina spenderad på ett shoppingcenter. Hann köpa med mig en ur fin vit spetströja med nitar över axlarna till ett fyndpris! Glad tjej. Sen softade vi bara hemma till en film och åt chips direkt ur påsen, typisk söndag som avslutades med pizza.

 

Måndag morgon, vaknade helt slut men energin kickade in efter en cappuccino. Vi begav oss mot skolan i alldeles för varma kläder skulle jag komma att inse. Svenskarna tog tåget mot Cremona där vi höll på att avlida av värme, närmare bestämt 30 grader sol. Ingen tempratur för jeans direkt men vad fanns det att göra?  Bara att se glad ut och njuta av solen. Vill i efterhand tro att jag fick lite färg efter den dagen, i alla fall i ansiktet. Vi besökte en kyrka, betalade 5 euro för ett värdelöst lipsyl och skattade åt de som åkte fast för springnota. Helt okej dag som blev kväll och innan jag visste ordet av befann vi oss efter en hemomresa i Crema igen, gick rundor och försökte att lägga alla byggnader, butiker och platser på minnet. Vi strosade runor i byn med några andra och pratade om det mesta. Hade egentligen inte behövt jacka, härlig känsla. Jag och Marina åkte hem runt halv tolv och somnade på direkten.

Sista riktiga dagen i paradiset, haha, vi åkte till skolan som vanligt, tog bussen till efterlängtade Milano! Efter en låååång guidning av kyrkor, fort och museum fick vi fri tid = shopping!  Vi gjorde vårt bästa för att hitta butiker som inte var i samma prisklass som Prada, Versace eller Gucci. Lättare sagt än gjort i Milano. Efter en lunch på Mc, alltså inte pizza eller pasta, gick vi loss. Fick med mig två tröjor, en lite finare och en till vardags, en riiiktigt snygg bandeu (?) i blått med stenar på och ett personligt handgjort smycke med mitt namn! Kunde gärna handlat mer men vi var tvungna att hitta tillbaka till bussen :( I samlad trupp åkte vill tillbaka och sedan hem, för att åka till Crema igen ;) träffade alla igen och tillsammans åt vi pizza innan vi begav oss till Madhouse. Hade svårt att förstå att det var sista kvällen och kände av ångesten. Men vi tryckte den åt sidan, umgicks med trevliga människor, lärde oss lite magitricks och njöt. Vi smed också planer på när vi skulle åka tillbaka till Italien.

Hade svårt att sova den natten, låg mest och tänkte på veckan som så fort hade passerat, gick igenom den steg för steg, la viktiga saker på minnet och fruktade morgondagen. När den väl kom packade jag min väska som knappt gick att stänga, var bergsäker på att den skulle spränga 20-kilos gränsen flygbolaget hade. Vi åt frukost en sista gång, lyssnade till musik medans vi sminkade oss och åkte sedan tillbaka till skolan. Vi fick göra en muntlig utvärdering utav veckan och sammanfattningsvis var det inte en kotte som vill tillbaka till Sverige. Jag och Sara gick runor i Crema en sista gång på fri tiden, och beklagade oss över hur hemskt det skulle vara att åka hem. Lyckades hålla tårarna inne tills Marina spelade upp låten vi lyssnat sönder under veckan (I'm in love - Ola). Då brast det, grät som en barnunge tillsammans med ett gäng andra, tillslut rullade vi ut våra väskor i solen, lastade upp de i bussen och hade både en gråtfest och kramkalas på samma gång. Enda tanken som snurrade var att jag skulle tillbaka till sommaren, oavsett vad.

 

Så hur ska jag bäst beskriva Italien? Har varit i Rom hos min morfar innan men det känns inte som samma land. Här njöt vi, tog vara på varenda sekund och skapade minnen och relationer till människor jag aldrig glömmer. Vi levde livet och förhoppningsvis kommer några av oss dit i sommar igen och återupplever allt kul vi gjorde på resan. Jag är tacksam över att jag följde med (skulle egentligen inte dit men nån hoppade av och jag fick hans plats, ödet kanske?). Vet att det är en halv bibel ovan men jag la som sagt inte ut den i "bloggsyfte" utan mest som ett minne, för jag lär glömma bort hälften annars. Bilder kommer framöver <3